404 - Totally Lost

Jag kommer att få 10 högskolepoäng, bara så där. Tillgodoräknat alltså, det är inte jag som har varit en flitig student, i alla fall inte just nu. Däremot hade jag tur. Jag skulle egentligen ha pluggat en delkurs och skrivit en tenta i tisdags. Istället struntade jag i den och tänkte att det är bättre att börja med andra delkursen, som börjar idag. Ska ut i regnet…

I vilket fall som helst fick jag idag reda på att jag kommer att få den förra delkursen tillgodoräknad. Hepp!

Jag kan inte riktigt kalla den för en riktig bil. De ringde från verkstan idag. Det kommer kosta runt 8 000 kr att fixa den. Då har jag inte räknat in de 1 615 kr för bärgningen. Kul nästan jämt.

De behöver byta ut bränslepumpen och fixa kylaren. Dessutom trodde inte mekanikern att försäkringsbolaget skulle betala för det här. Jag ska ringa dem i morgon och kolla, men jag är inte hoppfull.

Sak samma, nu ska jag i alla fall sälja “sit-bilen”.

Nu har ett par män som jobbar/jobbade i en tobaksaffär och som sålt cigaretter till ungdomar blivit dömda till fängelsestraff i fem respektive tre månader. Är inte det lite vansinnigt? Jo, det är olagligt och nej, jag tycker inte att någon ska röka. Dessa män bör självklart straffas för sitt brott, men borde inte ett högt bötesstraff vara mer passande? Det är väl på grund av pengar som de säljer cigaretter till mindreåriga. Men, det kanske bara är jag som tycker.

Artikeln kan läsas härna.

Istiden alltså. Det kändes så i alla fall när jag skulle gå ut ur duschen i morse och det kommer bara bli värre och värre. *brrr*

För ett par veckor sedan fick jag ett brev från styrelsen i min bostadsrättsförening. Texten i brevet var inte helt igenom genomtänkt enligt mig och det fanns ställen där det var svårt att veta om de beskrev något som var fel eller om det var så som styrelsen ville att vi skulle agera.

De klagade bland annat på att människor slänger fel saker i fel behållare i sopsorteringen samt folk glömde att släcka ljuset i tvättstugan. Det är självklart saker som man borde fixa, men samtidigt vet man hur människor fungerar. Man glömmer faktiskt att släcka ibland och vad gäller sopsorteringen är det inte alltid helt logiskt vad som ska vart. Exempelvis fönsterkuvert, ska de sorteras som papper, kartong eller bara slängas som hushållsopor eftersom det är inblandat plast i det hela?

Så, som den goda medborgaren jag är skrev jag ett mail till styrelsen där jag tipsade om att det borde gå att få skyltar från de som hämtar våra sopor där det står exempel på vart saker ska slängas. Jag hade det på ett ställe jag bodde på förut. Det stod alltså inte bara “kartong” utan även exempel på vad det var. I det här fallet tror jag det bland annat stod ursköljda mjölkkartonger, wellpapp osv. Det verkade styrelsen tyckte var dumt att göra. De ansåg att det räckte med de informationsböckerna som skickades ut för ett och ett halvt år sedan. (Jag tror att jag la min i pappinsamlingen…)

Vad gäller lyset i tvättstugan så tipsade jag om att det borde gå att koppla in en timer på lysknappen. Jag menar, det är rätt vanligt att det finns överallt och det borde inte kosta så mycket att få en elektriker att göra det. På mötes så beslöt styrelsen att inte göra det.

Så, det känns alltså som om de egentligen bara ville klaga för klagandets skull och inte för att faktiskt lösa problemet. Mina två förslag var billiga och skulle troligtvis inte involvera allt för mycket arbete för styrelsen. Ändå ville de inte göra något åt något av “problemen” de hade utan de ansåg att det räckte som det var. Som jag ser det sprider de bara en negativ känsla istället för att faktiskt försöka lösa något.

Tips på en positivt försök att få folk att inse att saker och ting är fel finns hos Loesje. Månadens posters är dock inte allt för klockrena.

Jag ser självklart ironin i ett inlägg klaga på att folk klagar, men det bjuder jag på.

Jag drog in till Östermalm för att hänga lite med Ajja. Det blev en dyr kväll, det gick på 1615 kr och det var inte ens en helkväll…

Eller med helt andra ord. Jag tog bilen in till Östermalm för att hämta upp Ajja och vid ett rödlyse dog bilen och ville inte starta igen. Jag fick ringa på en bärgare som tog 1615 kr för att flytta bilen till den verkstaden som jag tänkte skrota sit-bilen hos. På måndag ska jag ringa till verkstaden för att få reda på hur mycket mer det kommer att kosta för att få tillbaks bilen i något så när skick…

… not 404. Inte för jag trodde det heller, men om jag ska vara ärlig så hade jag hoppats på lite bättre resultat. Nu kom jag vääldigt långt ner på resultatlistan.

Banan var extremt blöt med mycket lera och på ett ställe gick alla ner sig i gyttja till knäna. De som hade planerat banan var dock snälla, så straxt innan målgång fick vi springa ner i sjön upp till knäna med. Så då blev både skor och byxor som nya igen…

Vi fick även springa över en snödriva, krypa under militär-kamo-nät*, klättra över hinder och hoppa över två sådana där bommar de har på 400 m hinder. Brodern min fick dra mig rätt stora delar av slutet på loppet, det kändes väldigt tungt på sina ställen. Jag skyller självklart ifrån mig och anser att det hela beror på att jag inte är van vid att springa i andras sällskap och att jag då gick ut för snabbt i början. Men vad vet jag.

Förresten så har jag för någon månad sedan köpt en fin och röd pulsklocka. Väldigt smidigt att ha så man vet när man riskera att dö av hjärtflimmer och för att veta hur kort tid man faktiskt har sprungit trots att det känns som timmar. Väldigt smidig att ha. Om man har den med sig alltså. Den låg istället i ett par byxor som låg hemma i den varma och sköna lägenheten. Inte ute i den blöta skogen. Lysande Sickan**

Nu ska jag i alla fall gå ner till bastun, som varit igång ett par timmar, så jag kan ta hand om min stackars lekamen.

* Jag vet inte vad det heter, jag låg i flottan och dessutom inte på något militärt fartyg.
** Den här var för A som tycker om när jag citerar Jönssonligan.

Idag är vädret så härligt, det känns som läge för att ge sig ut och springa 10 km igenom skog och mark…
Det inte bara låter dumt, det är det också. Fast jag ska fortfarande göra det.