404 - Totally Lost

Dags för en liten summering så här två dagar efter att jag har sagt upp mig. Det känns som om jag har lättare att se på jobbet objektivt i och med att man står lite brevid.

Jag har pratat med både min chef och med personalkontoret och sagt till dem att jag har sagt upp mig. Jag har dessutom lämnat det hela på papper, precis som man ska göra. Så jag antar då alltså att min chef berättar det för de som bör ha reda på det, alltså chefens chefer samt säljare och så vidare.

På vägen ut till konferensen igår berättade jag nyheten för en annan kollega som jag jobbat med på olika företag tidigare. Det första han sa när jag berättade det hela var: “Vad kul”. Det är väldigt trevligt att se människor som blir glada för andras skull och inte direkt funderar över hur det påverkar dem själva.

Senare träffade jag en av säljarna och chefens svenska chef (han är väl min chef med, men vad vet jag). De här människorna har jag ingen direkt relation till alls. I och med det orkade jag inte ens berätta att jag sagt upp mig. Det roade mig lite att se om de fått reda på det eller hur lång tid det skulle ta för min chef att berätta det hela. Sjävlklart hade de inte fått reda på något alls.

När jag pratade med min chef om det idag sa han att han inte berättat något eftersom han inte fått se mitt papper där jag sa upp mig eller hört något från personalavdelningen. Det är en rätt konstig ursäkt enligt mig, men det är inte mitt problem.

Nu på eftermiddagen hade vi ett telefonmöte där alla i vår grupp skulle vara med (norden och BeNeLux). Hela gruppen är någonstans runt 20-30 personer. På det här mötet var vi 4. Hur uselt är inte det.

Chefen för hela gruppen * (alltså över norden och BeNeLux) ringde upp mig efter mötet för att prata om att jag har sagt upp mig. Han ville se ifall de kan göra något för att få mig att ändra mig. Han sa att han hade hört att jag hade en flickvän i Finland, skulle det då räcka med att omlokalisera mig dit? Vi kommer troligtvis få ett antal nya kunder där, så det skulle i alla fall passa företaget bra.

Han vet även att jag tycker om att resa, jag kanske ville omlokalisera mig till något annat land. Han drog ett exempel med någon kvinna som sa upp sig, men som istället tog ett jobb i Australien. Han hade även förslag på att jag eventuellt skulle kunna ändra inriktning på mitt jobb om jag vill det.

På det hela taget känns det som om de är lite uppstressade att jag har sagt upp mig och inte går till något annat företag. Om jag hade gjort det så hade de kunnat försöka att matcha det erbjudandet som jag i så fall hade accepterat. Nu kan de inte det göra det och det känns som om de inte vet hur de ska hantera situationen.

* Har jag sagt att jag har många chefer?