I förra veckan ringde chefen och sa att det inte blir någon utbildningsresa för mig. Jag blev rätt besviken över detta, inte för att jag bryr mig om den kursen jag skulle gå. Inte heller för den resan (med en övernattning på island). Nej, det handlar snarare om tillit och framförhållning.
Om chefen säger en sak så vill jag kunna lita på att detta stämmer. Självklart (speciellt som konsult) så förändras saker, en leverans i ett projekt blir försenat eller ett nytt stort projekt kommer in lite oväntat. Dessa saker har jag inget problem med. Men i detta fall så var hans ursäkter inte sådana.
Ursäkterna var bland annat:
Vi har inte något projekt i “pipen” med den produkten.
Det tar relativt lång tid med kursen.
Du brann inte direkt för denna utbildning.
De två första sakerna har inte förändrats alls sedan han frågade mig om jag var intresserad för tre veckor sedan, så de gills inte. Vad gäller den sista så sa jag precis som det var när han frågade, men ändå sa han åt mig att boka resan. Alltså har han godkänt det hela med den kunskapen, alltså gills inte det heller.
Sen säger han att vi självklart ska se till så jag får någon annan kurs senare som passar bättre. Men hur ska jag kunna lita på det? Det är ett extremt vagt löfte och dessutom ändras saker så snabbt ändå. Det är svårt för mig att lite på det han säger. Nu bad han faktiskt om ursäkt när jag konfronterade honom om det hela. Så på det sättet är det bra, men det ger ändå en otrygghet i jobbet.
Faktum är att jag har slutade ett tidigare jobb bland annat för att jag ansåg att de inte hade någon framförhållning och därmed inte någon framtid. Om jag inte tror att företaget har någon framtid och inte riktigt känner att jag kan lita på chefen, varför ska jag i så fall stanna kvar?
Men, jag ser det hela positivt. Denna händelse gör mig i alla fall att jag känner mig ännu tryggare i mitt beslut om att börja plugga till hösten. 
