404 - Totally Lost

Det är lite störande när man känner att man vill blogga och så kan man inte göra det. Då blir behovet av att göra det så mycket större. Detta är självklart inte begränsat till bloggande utan gäller i princip allt.
När man inte har möjlighet att göra en sak är det lätt att man känner att man mycket större behov av att göra det. Motsvarande är även sannt. Om man känner att man inte kan stoppa en händelse så blir det snabbare outhärdligt. Jag tycker i alla fall det är intresant ur ett psykologiskt perspektiv.

Forskare har gjort ett antal undersökningar som visar att människan kan uthärda mer smärta om de vet att de när som helst kan avbryta det hela. Så det handlar väldigt mycket om förväntningar och inställning till det hela. Jämför med negativ och positiv stress. Det kan vara samma förutsättningar, men beroende på vilken inställning man har till det hela blir det jobbigt eller bara kul.

Nej, nu svamlar jag bara.

Det är fullt av götlaborgare här! Vad gör de här? Och inte nog med det, de pratar götlaborska dessutom! Varför pratar de inte som vanliga människor?

Idag hade jag och mina kollegor en väldigt liten sightseeing tur. Vi såg femman. Och någon gata. Och restaurangen Babar. (Får de egentligen heta det? Alltså, har de tillstånd från elefantens “ägare”? Bara rent nyfiket alltså, för mig får de gärna det alltså.)

Nej, jag kanske borde sova istället. Jag var löjligt trött idag på jobbet.

* Citat från filmen Madagaskar.

Jag kommer inte på något vettigt att skriva alls. I morgon åker jag till Götet. Vi får se hur det går där. Det går säkert bra, det brukar det göra.

Om det blir tråkigt så har jag i alla fall en helg i London fröken Fräken att se fram emot om två veckor.

Jo, jag har väldigt tråkigt här på flygplatsen och bloggar därför lite mer än vanligt…

Nästa vecka ska jag till Göteborg för att jobba. Jag har försökt undvika det två gånger tidigare och lyckats. Uppenbarligen är det tredje gången gillt som gäller. Jag kommer, enligt plan, vara där i sex veckor. Det finns dock en stor risk att de kommer att försöka förlänga det hela, men jag kommer försöka undvika det om möjligt. Jag vet inte ens vart i Göteborg det är, men jag hoppas att det kommer vara något så när centralt. Hur kul är det annars, i utkanten av stan?

No offense, men jag känner ingen i Gbg och jag har inga kopplingar till stan. Jag hade hellre stannat kvar i UK och jobbat, fast av en icke jobb relaterad anledning. Men det är inte alltid man får välja. Ja, ja, det går flyg mellan Gbg och London med.

Fast om man däremot ska ta sig från Gbg till Amsterdam så är det visst lättast/snabbast/billigast (vet inte vilket) att åka via Stockholm. Det är i alla fall så som mina kollegor har bokat in oss för torsdagens resa. Det känns idiotiskt, men det var inte jag som tog fram den, så jag känner mig oskyldig. Det enda positiva är att jag får Eurobonus poäng, så snart får jag ett guldkort. (Imponerande så säg…)

Så fröken Fräken och jag har nu tillbringade två kvällar på hotellet med god mat och mycket närhet. Det var mysigt, även om det blev lite lite sömn. Fast jag skyller ifrån mig när det gäller att jag/vi inte sov så mycket på natten. Det är inte mitt fel att hon försöker lägga sig långt ifrån mig när vi sov. Alltså mer än 5 cm bort… Ok, så jag var kanske inte helt oskyldig då.

Men jag var faktiskt inte ensam om att vara skyldig. Jag vaknade upp balanserande på kanten av sängen, på min sida då alltså. Någon annan hade kidnappat (bednappat?) resterande del av dubbelsängen!

Sammantaget var det väldigt härligt. Jag ska troligtvis ta mig över till London om två-tre veckor. Synkronisering av kalendrar pågår. Vi går långsamt framåt och vad det blir av det hela, det märks tids nog. Men jag trivs i alla fall.

Oootrolig otur idag… Näe, kanske inte sån otur. Mest irriterande. Jag sitter nu på flygplatsen. Flighten är försenad en timme. Fast jag kan i alla fall surfa lite då. Jag tänkte att jag skulle ta och köpa en dröse saker på taxfreen och insåg då att jag inte hade mitt AmEx kort, men däremot mitt Visa… *sic*

Jag hade det i morse när jag betalade för hotellet. Jag antar alltså att jag inte har fått tillbaks det efter det. Så jag ringer upp hotellet och kollar. Jo, mycket riktigt. Där ligger det. De kan klippa sönder det om jag vill. Tack för hjälpen…

Så jag ringer upp AmEx och efter ett antal knapptryckningar och en ny uppringning så kom jag fram till dem. Så nu ska jag få hämta upp ett nytt kort i morgon klockan 12. Faktiskt rätt duktigt jobbat av dem.

Så, tills nu har det inte varit en allt för dålig fredagen den 13e.

Nu är jag tillbaks på jobbet och fröken Fräken är kvar på hotellet. Hon tycker om att sova på morgonen och uppenbarligen tycker hon inte att room-service är helt fel heller. Det var en trevlig kväll igår och väldigt trevligt att vakna upp nära någon.

Vad gäller känslor, så har vi självklart ingen aning om vart vi står just nu. Vi trivs uppenbarligen i varandras sällskap och det är väl det viktigaste. Så vi kör på och ser vart det leder. Me like!

Men det kommer bli ett långdistansförhållande. Hon: London, Finland och Afrika. Jag: London, Stockholm och Göteborg. Dessutom har varken hon eller jag någon riktig koll på i vilket land vi kommer vara i om två månader. Men det löser sig nog ändå.