404 - Totally Lost

Nu är jag i Amsterdam, eller snarare Utrecht (?). Fast jag har inte sett så mycket mer än flygplatsen, hotellet och kontoret. Comes with the job… Jag träffade även en ny kollega. Han gjorde ett bra intryck. Jag träffade honom på flyget ner. Vi hyrde sedan en bil för att åka i ca 45 minuter till hotellet.

Man ca 45 år, man ser dem överallt. De äger självklart hela vägen, troligtvis för att de är män, äldre och eventuellt för att de betalat skatt. Ryckig körning, konstiga filbyten och att om de (han och kartläsaren) inte vet exakt vart vi skulle så stannade han mitt i vägen när det fanns bilar bakom oss.Snyggt jobbat. En annan rolig sak är att vi skulle åka med två bilar till kontoret. Vi i bil nummer två visste inte vart det var, så vi skulle följa en annan bil. Då är det väl logiskt att man kör om den bilen på motorvägen och ligger för den ett tag. Eller är det bara jag som är för konventionell?

Det är lite störande när man känner att man vill blogga och så kan man inte göra det. Då blir behovet av att göra det så mycket större. Detta är självklart inte begränsat till bloggande utan gäller i princip allt.
När man inte har möjlighet att göra en sak är det lätt att man känner att man mycket större behov av att göra det. Motsvarande är även sannt. Om man känner att man inte kan stoppa en händelse så blir det snabbare outhärdligt. Jag tycker i alla fall det är intresant ur ett psykologiskt perspektiv.

Forskare har gjort ett antal undersökningar som visar att människan kan uthärda mer smärta om de vet att de när som helst kan avbryta det hela. Så det handlar väldigt mycket om förväntningar och inställning till det hela. Jämför med negativ och positiv stress. Det kan vara samma förutsättningar, men beroende på vilken inställning man har till det hela blir det jobbigt eller bara kul.

Nej, nu svamlar jag bara.