404 - Totally Lost

Jag satt precis och kollade lite på statistiken på min blogg och funderade på hur mina sidladdningar ser ut för andra bloggare. Jag har min laptop med mig när jag reser runt och jobbar, så jag är en återkommande person enligt cookien. Men jag loggar in från olika länder och städer hela tiden. Fast det kanske är det som gör att jag “känns igen” i statistiken. Nej, jag kanske borde ta och sova istället.

Och föresten, det är kallt att sova ensam! Jag saknar allt den där lilla fröken Fräken!

Jag blev visst utmanad av Brasved att göra en lista med fem konstiga ovanor eller egenheter som jag har.

Så för att jag inte orkade komma på något själv så frågade jag mitt ex.

1. Jag sover väldigt nära och är väldigt varm.
2. Jag är asocial i och med att jag inte dricker öl eller vin. Sprit däremot går bra!
3. Jag köper hem mycket saker men har ingen koll på vad jag har hemma. (Gäller både mat, glass, choklad och DVDer…)
4. Jag är övertygad om att alla är ute efter min kropp, men jag är jätteusel på att se när folk är intresserade.
5. Jag speglar väldigt lätt folks dialekter, helt omedvetet. I helgen har jag börjat prata finlands-svenska…
6. Kopierar även en sak från Brasved. Även jag undrar när man ska bli avslöjad på jobbet. Tror de verkligen att jag har koll på det jag gör?

Så var man tillbaks till verkligheten, om Götlaborg nu kan kallas för det.

Dags för en kortare summering av helgen som varit. Jag flög över till London i fredags, där jag skulle ta mig in till stan för att träffa fröken Fräken. Men hon överaskade redan på flygplatsen. Det fick hon pluspoäng för, helt klart mysigt!

Efter en långhelg med middagar, shopping, film och hångel kommer vi fortfarande väldigt bra överens och trivs i varandras sällskap. (Fast hon kanske borde söka hjälp för det.)

Så, summa summarum, vi är nu ett väldigt sött litet par. Enda nackdelen är att vi inte kommer att träffas förens om drygt 5 veckor. Då kommer hon över till Stockholm för en knapp vecka. Där efter ska hon ta sig till Afrika för en månad. Så det blir nog ett litet uppehåll där med. Det är väldigt lite kött i lång-distans förhållanden…

Men det känns ändå väldigt lugnt och bra och förhoppningsvis så kommer vi träffas lite mer ofta efter det.

Idag kommer jag åka över till fröken Fräken i London för en härlig långhelg!

Det är dock lite trist med långdistansförhållanden, särskilt när vi inte ens vet precis vart vi står. Men det löser sig nog, det brukar göra det! Oavsett vad så trivs vi ändå i varandras sällskap.

Idag känns det som måndag. Jag är toktrött och ändå har jag sovit hela natten utan problem. *sic*

Inte nog med att jag ska se ut som om jag jobbar, jag borde faktiskt göra något vettigt med. Av någon anledning så gör ingen annan mitt jobb (undrar varför). Ja, ja, det brukar lösa sig till slut ändå.

När jag kom till kontoret för lite drygt en halvtimme trodde jag först att det var helgdag eller något. Jag såg ingen över huvud taget, tills jag kom till fika rummet. Där fanns det i alla fall två personer och sen såg jag två till. Så det känns som om det är fler än jag som är sega idag.

Eller så är det bara det att de inte kommer in förens 9 på kontoret. Vad vet jag, jag är så sällan här på kontoret.

Nej, jag ska nog ta mig en kopp kaffe och en macka eller något för att bli lite piggare.

Det är lite knepigt med att träffa någon som inte bor i samma stad eller ens land som en själv. Först har man det rent allmänna, i början när man träffas vet man inte vad den andra känner eller hur de fungerar. Men när man dessutom inte kan träffas lätt och lära känna den andra bättre så blir det ännu svårare.

Dels för att man läser av en människa, hur de reagerar på saker man säger eller gör. De är de små ansiktsrörelserna eller sätt att röra sig som bidrar till att man tolkar personens agerande och känslor. I och med att man inte ser personen eller kan läsa av personen som man gör i vanliga fall så finns det en större risk att man skapar en bild av personen som inte stämmer överens med verkligheten. Självklart kan det även ske när man träffar personen direkt, men då är det ändå större sannolikhet att det blir rätt.

På fredag åker jag i alla fall över till fröken Fräken och stannar där tills på måndag. Jag hoppas det kommer bli skönt, trevligt och härligt.

På ett av de senaste hotellen så hade de ett passerkort till rummet, precis som så många andra hotell. Enda udda prylen vad gäller det är att det var gjort i trä, det har jag inte sett förut. Jag vet inte om det är för att göra en grej av det hela eller om det är mer ekologiskt eller billigare. Sak samma, det som jag reagerade på var texten på det.

This side up
Insert - Beep - Open

“This side up”, “Insert” och “Open” är alla direkta instruktioner till mig. Det är inga problem, men “Beep”… Ska jag pipa? Ska jag göra det åt dörren eller kanske åt kortet? Nej, nu är jag kanske bara fånig som inte förstår så mycket. Men jag är så liten och förstår ingenting (hej Alfons).

Nu är jag i Amsterdam, eller snarare Utrecht (?). Fast jag har inte sett så mycket mer än flygplatsen, hotellet och kontoret. Comes with the job… Jag träffade även en ny kollega. Han gjorde ett bra intryck. Jag träffade honom på flyget ner. Vi hyrde sedan en bil för att åka i ca 45 minuter till hotellet.

Man ca 45 år, man ser dem överallt. De äger självklart hela vägen, troligtvis för att de är män, äldre och eventuellt för att de betalat skatt. Ryckig körning, konstiga filbyten och att om de (han och kartläsaren) inte vet exakt vart vi skulle så stannade han mitt i vägen när det fanns bilar bakom oss.Snyggt jobbat. En annan rolig sak är att vi skulle åka med två bilar till kontoret. Vi i bil nummer två visste inte vart det var, så vi skulle följa en annan bil. Då är det väl logiskt att man kör om den bilen på motorvägen och ligger för den ett tag. Eller är det bara jag som är för konventionell?