Jobb
Min grundtanke är att man ska jobba för att leva och inte leva för att jobba. Det är bara det att man ibland blir lite väl indragen. Eller när chefer har liten koll på vad som är möjligt att göra. Framförhållning är inget som direkt verkar odlas i dagens företag (i alla fall inte de som jag har varit i). Allt ska ha skett igår, eller så väntar folk med att ta beslut tills en eller två dagar innan något ska göras eller bokas.
Jag vet fortfarande inte i vilket land/länder jag kommer vara i nästa vecka eller vilka dagar i så fall. De gav mig ett datum, men kollade inte om de inblandade kan eller om hela företaget ska ha möten den dagen. Men gentekniken har gått fram, så det är nog bara att klona mig. Vi gör ett par tre stycken kopior, det borde lösa det mesta.
Trött, trött, trött! Jag är trött på det här jobbet. Jag förstår inte hur folk kan gå till samma jobb i 45 år, men jag är glad att det finns några som är lyckliga med sina arbeten eller bara orkar vara kvar. Jag vill ta mig härifrån. Det är väl i och för sig inte allt för ovanligt med att folk vill det. Men, men, jag gräver min tunnel och gömmer den för cheferna. Snart framme!
Uppdatering:
Ändrade planer igen, men nu erkände i alla fall den chefen jag pratade med att det nog kommer att ändras igen. Är jag förvånad? Nej, inte riktigt. Nu ska jag nog iväg på måndag istället för onsdag. Det är iofs lite mer logiskt för mig, men min logik och företagets kommer sällan till samma slutsats.
